En ljummen vårkväll med grillning och intressanta arter avslutade årets ejdervecka. En storlom och fiskgjuse blev kvällens höjdpunkt fågelmässigt. Båda kunde ses på behagligt avstånd och från ett sällsynt vindstilla Jacobssons udde! Ett sträck inkommande från väster gav förhoppningar om ejdrar, när flocken kom på bestämningsavstånd visade det sig att det var vitkindade gäss och det är inte fy skam det heller. Andra arter som noterades var bl.a. kricka 28 ex, röd glada, sparvhök,
gråhäger, storskrake, storskarv och skogssnäppa. Tidigare under dagen observerades ett femtiotal bläsänder, (anmärkningsbar stor flock).
En höjdpunkt på ejderveckan är också avslutningens grillning, och denna gång extra angenäm i det vackra vårvädret till tonerna av gröngölingens flöjtande och starens härmningar. Livskvalité!
Det blev bara en kväll (tisdag) med ejdrar, då ca 300 passerade förbi i fem olika sträck. Ejderns tillbakagång bör ju också visa sig bland inlandssträckande individer. Flera transträck har dock noterats på väg norrut. Under veckan sågs också havstrut och röd glada. Det bör också nämnas att en fjäril, sorgmantel observerades på nära håll på onsdagskvällen, en art som man inte ser så ofta. Veckans guider har varit Bengt Jonsson och Roger Svensson.
Vi blev tio medlemmar som samlades kl. 17:00 vid klubblokalen i Intäppan för den årliga uggleexkursionen och lika traditionsenligt Sven-Inge som kvällens ledare. För en gångs skull var vädret med oss hela tiden, vindstilla och uppehåll, dock bitvis lite råkallt. Det var också glädjande med nya ansikten från Bjärnum och Laholm. Dan Rapp, reporter från Smålänningen var också med delar av kvällen.
Kvällens första stopp blev i norra Ekhult där skymningsfåglen sparvugglan skulle ge oss första utdelningen. Sven-Inge lockade intensivt med tonrena visslingar utan resultat, trots flera försök. Ett par koltrastar höll dock fin konsert för oss.
Nästa stopp i samma by var det kattuggla som gällde och mycket riktigt så blev det så efter en tids väntan. Det var ett par som höll till här, och förmodligen häckande i en av Sven-Inges uppsatta holkar.
Färden fortsatte till klassiska ugglemarker i Högaholma. Vi behövde inte vänta så länge förrän vi fick höra kvällens tredje kattuggla på mycket nära håll. Mäktigt!
Kvällen avslutades i Göshult där också en kattuggla hördes.
Sammanfattningsvis en lyckad kväll både väder/och ugglemässig, minst fyra olika kattugglor och därav (minst) ett par häckande.
Ett stort tack till Sven-Inge, för en trevlig kväll tillsammans.
Dagens utflykt med vinterfåglar på programmet blev Torekov och Båstad med fågelspecialiteterna toppskarv och skärsnäppa. Sammanlagt antecknades ett 40-tal arter i ett godtagbart skådarväder, med både sol och regn och för lokalerna svaga vindar.
Utmed färdvägen på fälten i Vallberga sågs bl.a. stora flockar av grågås, en bläsgås, sångsvanar och röd glada.
Första anhalten Torekov, inleddes inte med fika utan vi gav oss an Svarteskär direkt, där toppskarv stod högt på vår artlista. I ett perfekt ljus och grundligt letande hittade vi också en, enligt planerna bland ett 30-tal storskarvar. Nu satt första fikat perfekt och också som en fin belöning efter en fin medljus observation av toppskarv, vilket också gav ett nytt livskryss för några medlemmar.
Är man i Torekov vid den här årstiden är det också skärsnäppan som hör till målarterna och en av de säkraste platser är just Torekovs rev. Med start från den för årstiden biltomma parkeringen vandrade vi längs stranden ut till revet, en sträcka på ca 750 m. Promenaden gav ett fint utbyte, med fina obsar av ett tjugo-tal skärsnäppor, med eleganta och poänggivande flyguppvisningar. Bonusarter blev förbiflygande snösparvar och närkontakt med en trädkrypare i ett salix parti.
I Båstad, norr om hamnen blev det fina obsar av bl.a. alfågel, svärta och sjöorre. Utmed Strandpromenaden sågs fyra måsarter och även dagens sista art, en havsörn som plötsligt dök upp över våra huvuden och vidare in över Båstad. En fin avslutning på en artrik dag med flera nya årskryss för oss som var med.
Vi började den fina kvällen med att vandra ut till fågeltornet i solskenet.
Uppslutningen var god, 10 st fågelintresserade vilket resulterade till ca 27 fågelarter under kvällens gång. Bland fikakorgar och tubkikare fick vi bl.a höra spelande grönbena, fiskgjuse, kricka och enkelbeckasin. En lyckad kväll tyckte vi alla.
Nils-Evert Gustafsson.
Nu är det dags att titta noga på alla koltrastliknande trastar. Är de försedda med en vit haklapp är det extra intressant. Hittar man en sådan fågel är det en ringtrast man tittar på. Den rastar i våra trakter fåtaligt från mitten av april och någon vecka framåt. Påträffas oftast på åkrar och i trädgårdar (även i tätorten). Skygg och försiktig. Uppträder oftast ensam, men kan blanda sig med andra trastflockar. Stannar högst ett par dagar på samma lokal. Ringtrasten häckar i klippig terräng och raviner i fjällkedjan.
Lycka till i fågelmarkerna!
Enligt rapportsystemet Svalan är det endast en ynka rapport om strömstaren under 2011 i vår kommun och det är Nils-Gunnar som har en observation från Strömmabäcken (Hannabads kvarn) den 23 januari. Flera ”säkra” lokaler, Vänneå, kraftstationerna med Broarna (Timsfors) i spetsen, saknar helt observationer.
Man kan göra det enkelt för sig och anta att den stränga vintern med igenfrusna vattendrag medfört att strömstaren fortsatt längre söderut. Dessutom har en lokal ändrat vattenflödet dramatiskt. Om detta är hela sanningen återstår att se. Artikeln gör inga fler analyser utan vill enbart uppmärksamma singelobsen och ge lite historik om emblemfågeln.
Från lokalbeskrivning på vår gamla hemsida finns följande text om Broarna i Timsfors: ”De tidigaste strömstararna anländer från nordväst i senare delen av oktober och de sista lämnar området i början av april. Genom ringmärkning har det visat sig att rörligheten bland fåglarna är stor i månadsskiftet oktober/november. Det fyller på med fåglar varje dag och det är inte ovanligt att 5-10 strömstarar setts samtidigt på en sträcka av ca 150 m”.
Under de senaste åren har Broarna inte alls haft dessa antal av strömstarar, en orsak är att flera dammluckor oftast är öppna, vilket medför starka strömmar och en alldeles för hög vattennivå. De stenar som i annars är synliga och strömstarens favoritplatser försvinner helt under vatten.
Strömstaren är som bekant föreningens emblemfågel och dess latinska namn Cinclus cinclus är även namnet på föreningsbladet – Cinclus. Det var vid föreningsmötet den 7 april 1987 det beslutades att strömstaren skulle bli föreningens emblemfågel i konkurrens av bl.a. kanadagås, fiskgjuse, duvhök och storspov.
En succéartad temadag om strömstaren med över 50-talet besökare ägde rum den 20 november 1993. Strömstaredagen gav också spalter i pressen, i P1:s Naturmorgon och även ett inslag i TV 2:s Mitt i naturen. Samma år sattes det också upp ett 20-tal strömstareholkar under broar och en strömstaregrupp bildades.
Även ringmärkning av strömstare startades upp som gav intressanta fynd och återfynd från Blekinge och Norge.
Året 1994 konstaterades sensationellt första häckningen och dessutom på två platser, i Vänneå (Fagerdala) och Fagerhultsån (Fägerhult) i maj månad. Det var bl.a. Roland & Astrid Hellström och Bengt Johannesson & Anita Dahlberg/Johannesson som bidrog till de unika fynden.
Vi var elva medlemmar som samlades kl. 17:45 på parkeringen vid klubblokalen i Intäppan för den årliga uggleexkursionen och lika traditionsenligt Sven-Inge Andreasson som kvällens ledare.
Vädermässigt, verkade förutsättningarna nästan helt perfekta fram till ungefär middagstid. Visserligen var det mulet som helt skulle omintetgöra en extra stämningsfull kväll med en gnistrande stjärnhimmel.
Tyvärr, spolierades alla förväntningar av en allt mer tilltagande västlig vind under sena eftermiddagen, som skulle visa sig ge helt andra förutsättningar än det önskvärda.
Vi startade färden mot SO till klassiska ugglemarker i Högaholma, där skymningsfåglen sparvugglan skulle ge oss första utdelningen och så småningom även kattugglan. Så var det ju tänkt. Och så har det ju varit flera gånger tidigare. Det var dock knäpptyst på ugglefronten denna afton, trots lite lock och pock från Sven-Inges bandspelare. Sven-Inge hade tidigare i vecka haft ett par hoande kattugglor i området. Däremot störde vinden och säkert också negativt på ugglornas belägenhet för en kvällskonsert. Stämningen förbättrades inte heller av skogsmaskiner som störde i närheten. Tystheten är en raritet.
Sven-Inge föreslog att vi skulle avbryta för kvällen och istället kontakta honom när vädret är mer ugglevänligt och komma överens om andra chansen. Mobil 0706-46 27 92.
Extra glädjande, att vi var elva deltagare som anslöt till kvällens uggletur, tyvärr blev vi blåsta på konfekten denna gång. Men, som alla vet så kommer det genast nya chanser, kanske redan nästa vecka. Till sist, ett stort tack till Sven-Inge, för en trevlig kväll tillsammans.
Sven-Inge AndreassonUgglor har under flera år varit en av Sven-Inge Andreassons favoritfåglar. Av den anledningen har det också blivit en hel del uggleholkar som tillverkats och satts upp i flera byar, bl.a. Högaholma, Harpholma, Ekhult och Misterhult. Totalt har det blivit 45 holkar i tre olika modeller, för kattuggla (25 st.), pärluggla (12 st.) och sparvuggla (8 st.).
Sven-Inges holkar är inga fuskbyggen. Ett dåligt tak förkortar holkens livslängd avsevärt, därför är alla tak förstärkta med takpapp eller vattentät Plyfa. Spik och skruv är galvade.
I botten läggs en 10 cm bädd av spån. Botten bör också förses med några lufthål, annars blir det blött och otrevligt i holken.
Det är mycket viktigt att alltid prata med markägaren innan någon holk sätts upp. Då brukar de bara tycka att det är roligt.
När Sven-Inge är ute och lyssnar efter ugglor används ibland bandspelare med försiktighet, för att locka fram ugglorna. Det är viktigt att ugglorna aldrig får hetsas. Hur flitig man än är så kan många kvällar ge ingen utdelning alls, det är helt tyst helt, trots att vädret tycks vara perfekt för en lyckad kväll.
Sven- Inge har sedan många år tillbaka också hand om Markaryds Fågelklubbs uggleexkursion i mars månad. I år är dags fredagen den 4 mars. Avresa från klubblokalen kl.17:45. Se vidare under program.
En köldslagen morgon, med ca 10 grader kallt och ingen värmande sol i sikte, satte inte stopp för sju medlemmar att samlas vid klubblokalen kl. 08:00, för en ”utsocknes” tur till Västkusten.
Alla med en inställning om en fågelrik och en trevlig dag tillsammans.
Trots en bitande ostlig vind vid kusten, kompenserades så småningom med en uppsprickande himmel och en värmande sol, uppfylldes dagen fågelmässigt och en gemytlig stämning med råge.
Alla kunde åka hem med nya års-, månads- och Hallandskryss i sitt bagage.
Första noterade arter på dagens Hallandslista och utmed färdvägen blev ormvråk, röd glada och råka i Eldsberga. Vårt första huvudmål Halmstads reningsverk, som är en lättskådad lokal, om man så har glömt kikaren hemma är det ingen katastrof. De flesta arter kan ses på mycket nära håll och vid den här årstiden är det framförallt vigg, rörhöna, sothöna och gräsand som är karaktärs arter. Ett par av kricka och knipa sågs också i dammarna. Det var dock klent med tättingar i buskagen, endast några grönfinkar lät och visade sig upp sig och några enstaka mesar. Ut mot havet ökades artlistan med bl.a. havstrut, gråtrut, fiskmås, storskarv och med en sträckande havsörn och en pilgrimsfalk spanande från en silos i Oceanhamnen.
Det bestämdes enhälligt att fikat skulle tas vid parkeringen i Morups tånge med tanke på att solen skulle komma fram alltmer och ge lite värme i den bistra vinden.
När det viktiga fikat var avklarat vandrade vi mot Korshamn som för dagen var artfattigt, endast några kråkor och en ringduva passerade över oss. Vi mötte dock en dam som gav oss mod och förhoppningar, en flock snösparvar hade hon sett utmed stranden en bit norrut. Vi behövde inte gå särskilt långt förrän vi såg flocken, ca 15 ex, flyga upp för att landa en bit ifrån oss, dock inom bra obsavstånd. Vi stannade här en stund för att se dessa härliga fåglar och som alltid ger ett extra plus i tillvaron. Ute tills havs sågs knölsvan, ejder, knipa, gråtrut i ett magiskt medljus, blev fåglarnas vita färg, det vitaste av vitt, makalöst vackert.
Vid Brevik fann vi en fin läplats, med värmande sol i ryggen, platsen gav dock inga nya arter. Kring fyrplatsen fick vi dagens enda pilfink. Vi fortsatte promenaden mot vår parkering och ute på en åker utökades dagens artlista med tamduva, stare och sträckande grågäss och kanadagås.
Vår sista anhalt Glommens hamn och Glumstenen inbringade två nya arter, nämligen en forsärla som flög upp strax efter vi lämnat våra bilar för en andra fikapaus. Vid en bra utsiktsplats mot Brevik fick vi även in gravand på listan.
Resans planerade besök på Lis mosse ställdes in på grund av att vi till mans var ganska genomfrusna och också helt nöjda med dagens Hallandslista som var upp i hela 32 arter som alla fick ta del av. Två arter kan läggas till skäggdopping och fjällvråk, som tyvärr inte alla fick se. Dessutom kan minst fyra arter läggas till från vår egen kommun som sågs under samlingen och därmed slutande dagens artlista på närmare 40 arter.
Deltagare: Anita Dahlberg/Johannesson, Bengt Johannesson, Irene Möllerström, Bertil Möllerström, Henrik Lerner, Britt Andreasson och Lars-Erik Andréasson.
